Har idag fått en tråkigt besked, min morfars broder har gått bort idag! Känns i själen när en nära släkting går bort och dessutom så fort. Men tänk vilka fina minnen man har med denna människa, alla jular som har firats tillsammans med hela tjocka släkten hos honom, den goda maten, aladdin askarna som gick laget runt och så klart var alla goda slut när det kom till vårat bord för de "större" barnen skulle så klart ha först. Sen lekte vi som galningar uppe på övervåningen, kurragömma och sådant och såklart madrassåkningen ned för trappen tillsammans med Bertils svåger. Jisses så kul vi hade det! Och tålamod hade han som stod ut med att det var så många som var där, all maten som skulle tillagas och vi barn som snurrade runt benen på dem samtidigt.

Vila i frid Bertil!
Du är saknad!